Nu är min födelsedag över

Bjuder på lite bilder från i fredags (blev dock inte så många, glömmer alltid bort att ta kort i fyllan), Önskar att det hade blivit något kort på mig och älskling också :(

Sara och en glad Lotten

Bror, Ida, Jag och Rosita

Ida, Lotten, Jag och Rosita

Sara, Lotten, Micke och André

Bror och Ida

Klockan är över 12 och nu är den slut, nu är jag 19 år och jag känner inte ett dugg i vanlig ordning :) efter ett dåligt humör blev dagen bättre, åt god middag med mamma, bror och baby. Sedan fick det blir en film och äta hallon/blåbärspaj med vaniljvisp, åh vad gott det var. Familjen bidrar med pengar till min och pojkens liten resa när vi firar 4 år, toppen :) Baby åkte hem men ångrade sig lika fort han satte sig på bussen, tyvärr klev dummern inte av och jag får sova utan honom inatt :( Tyvärr är det inte lika roligt att fylla år som det var för några år sedan, förutom när det är dags att firas genom att festa med de nära och kära. Men själva födelsedagen känns som vilken mysig dag som helst, förutom att alla är lite snällare. Det är synd att födelsedagen betyder betydligt mindre för varje år som går, när man är 40 bast så bryr man väl sig inte alls? Problemet är att min "glädje" över att fylla år inte försvinner, men inser sedan att det är vilken dag som helst.

Vissa personer som glömt att ringa eller skicka sms, det är ju tråkigt. Eftersom de flesta firade mig i fredags så tror jag de glömt bort, men det var ju faktiskt idag jag fyllde år. Så lite besviken blir man ju faktiskt, bortglömd känner man sig om jag ska vara ärlig. Om det är medvetet eller inte vet jag inte men det ändrar inte hur det får mig att känna mig. Men vad gör det om 10 år..

Fredagen var i alla fall en riktigt rolig kväll, förfestade gjorde vi hos Micke och sedan blev det arena. Där blev vi uppbjudna i vipen där det flödades med alkohol så speciellt nykter var jag knappast. Baby ville gå på toa, köpa en öl och dansa lite till när klockan var 01.50 och vår buss gick 02.10 så istället tyckte vi att det var bättre att gå mot bussen. Vi ranglade till och med därifrån och sa bara hej då till min bror. De andra undrade vart fan vi tog vägen, vi var nog alldeles för onyktra för att tänka i den stunden. Satte oss på bussen hem (första gången jag ens tar bussen hem från krogen och tyckte det var så skönt att slippa gå i klackarna), men baby övertalade mig om att vi skulle gå av vid busstationen för att han var sugen på milkshake. Väl framme i kön på Mc'donalds fanns det ingen milkshake och inte heller någon glass, lite störande.

Dags att krypa ner under täcken och sussa, är jätte frusen just nu så ska bli skönt. Go'natt.